morgonfunderingar
Just nu sitter jag utanfor min vän Sries hus och bloggar. Klockan ar halv sju på morgonen och jag har redan varit sömnlös i två och en halv timme efter ungefär lika många timmars sömn. Det kryper i mina ben och surrar i mitt huvud. Anledningen är att jag har semester, jag har matchat en gång till (vinst) och nu tvingat mig själv att ta en välbehövlig paus från träningen för att vila upp musklerna, göra en ordentlig behandling på min rygg och läka den fotskada som har följt med mig några veckor.
Vid det här laget känner jag mig själv, speciellt den träningsknarkande delen av mig själv väl nog för att inse att ta den semestern i anslutning till gymet där jag tränar är en omöjlighet om jag väntar mig någon som helst avslappning och ro i sinnet. Därför har jag för tillfället lämnat Phuket och åkt tillbaka till Phangang och familjen här. Att komma hit igen var ett väldigt kärt återseende, även om jag bara hunnit vara borta två och en halv vecka. Jag är glad att se alla igen, att känna mig hemma och att kunna ta hand om min vän Srie litegrann när hon behöver det som mest.
Tanken är att stanna här tills alla skador är bra, och att det förhoppningsvis är inom några dagar eftersom jag vill hinna med en sista match innan jag drar hem, runt den 18e augusti. Var den matchen blir tvekar jag dock över, och det är dom tankarna som surrar i mitt huvud. Jag har ett stående erbjudande om match i Phuket. Prathet har lovat mig hårdare motstånd denna gången, en femronders match, vilket vore en väldigt bra erfarenhet att ta med hem till Sverige, oavsett om den resulterar i vinst eller förlust. Dock lockar även träning på Samui eftersom Namsaknoi (min tidigare tränare) nu tränar på Chaweng stadium där. Jag är väldigt obeslutsam som vanligt men som läget är nu så är det ingen stress med beslut för foten har hittills inte visat några skyndande planer på att bli bra... :(
Samtidigt som jag är rastlös och tankspridd känner jag mig lugn nu, nöjd över att jag faktiskt har fightats på Bangla stadium som, för ett år sen när jag började träna Muay thai, var en stor men tillsynes ouppnåelig dröm. Även om ni är många i min omgivning som inte förstår er på hela grejen med kampsport och fighting, vilket jag har full förståelse för, så hoppas jag att ni kan dela min enorma glädje över att få uppfylla mina drömmar. För, även om jag är kluven med min längtan till alla hemma i Sverige så är det just att uppfylla mina drömmar som jag sysslar med på heltid här.
Saknar er!
/A
Thailand goes Hardcore (Holland?)
Av en rad anledningar och en del rastlöshet bestämde jag mig för att tacka nej till match på Chorenrit den 13e och istället styra mot Phuket för träning och match där. Nu befinner jag mig i Phuket på Tiger muay thai där Prathet, som jag tidigare tränat för i Sverige, tar väl hand om mig och match är förmodligen redan inbokat till den 25e Juli, tror det var Bangla stadium.
Träningen här är väldigt annorlunda mot vad jag har gjort tidigare. Här tränar man 6 till sju timmar om dagen, och intensiteten i gymet är en helt annan. Dock saknar jag de tekniska finesserna som Namsaknoi tidigare har så naturligt gjort till en del av all träning, oavsett om det är sparring eller padwork. Vad gäller padworket här så är jag inte så värst nöjd alls hittills, har fått en lite äldre man som "min" tränare inför matchen och padworket sträcker sig i stort sett till raka slag, knän och sparkar. Det är förmodligen delvis avsiktligt för att bygga upp min styrka, som definitivt är min svagare sida i jämförelse med tekniken men ändå så skulle det inte skada med lite mer kombinationer och kontringar. Funderar på att ta någon/några privatlektioner med Prathet istället eftersom det funkade så bra i Sverige. Dock ska Kay (ja han heter samma som min pappa, roligt sammanträffande) ha en stor eloge för att han orkar tjata på mig om att lyfta på min bakre häl hela tiden för att bli lite snabbare i sparkar och blockar. Jag hoppas bara att ändra min stands inte resulterar i att jag tappar hastigheten i blocken med det främre benet, som faktiskt var bra i förra matchen...
Även sparringen här är en helt ny värld för mig. Tvärtemot allt vad thailändsk sparring är för mig så betyder det här att man tar på sig 16 eller 18 oz handskar, tjocka benskydd och så bankar man skiten ur varandra. Första sparringen med Nen, en thaitjej på gymet innehöll ett gäng nästan-knockar och resulterade i en VÄLDIGT öm käke efteråt (äta tog mig ungefär en timme). Dock har det varit bättre efter det men kontaktgraden är fortfarande mycket högre än vad jag är van vid.
Trots detta är jag nöjd med träningen här, jag vet att jag behöver träna hårdare och vara mer vältränad inför min nästa match och det råder ingen tvekan om att jag kommer bli det här. Som det ser ut nu stannar jag fram till min match den 25e och sen får jag se hur jag känner. Jag har fått ett erbjudande om match efter det som jag nästan inte kan tacka nej till men det skulle innebära att lägga ytterligare 3,5 vecka här och det vet jag inte riktigt om jag vill. Alternativet är att åka tillbaka till Koh Phangang en kort sväng för lite ledigt och sen åka o träna nånstans runt Bangkok. Srie (hon som driver gymet på Phangang) kommer nog till Phuket och kollar på min match o det vore soft att hänga på henne tillbaka för att ha återhämtningen på min vackra ö med min familj där men vi får se, som sagt det finns annat som lockar med...
Inlägget denna gången blev BARA om träning av den enkla anledning att det är det enda förutom äta o sova som jag har gjort sen jag kom hit för tre dagar sen. Jag har varit en snabbis i affären och köpt frukost för några dagar, annars har jag inte varit utanför campet alls. Ser fram emot att ta en liten tur på söndag för att kolla runt här lite och se lite hav.
Take care
/A
med hård träning och 6oz handskar så...
För ca en vecka sedan frågade PeeKhrue (min promotor) om jag ville matcha på Samui. OM jag ville, svarade att jag behövde typ två veckors träning till för att vara i form och ett telefonsamtal och några minuter senare hade jag match inte mer än en vecka bort, vilket var igår.
Trots att tiden blev lite knapp så var uppladdningen till matchen superbra. Det är sköna killar (ja för tillfället bara killar) som tränar på gymet och Daniel, min norska kompis hade fått match samma kväll så vi kunde peppa varandra en hel del. Stämningen på gymet har varit helt toppen det senaste, kanske inte alltid den mest seriösa men jag tror att om man bara håller koll på sin cardio ändå så är nog lekandet det bästa sättet att lära sig på.
Även om det kanske innebär att bli kastad i golvet i clinchen gång på gång av sin tränare trots att han har en hand på ryggen... suck :)
Matchdagen var en utdragen historia som innebar tidiga morgonfärjan till samui, för att kunna ha med bilen o hela gänget, och sedan spridda skurar av sömn och mat under dagen för att slutligen anlända till chaweng stadium. Grymt fin stadium och väldigt seriöst arragemang. Dock blev det knockouter i tre av de matcher som var innan min så efter en extremt snabb massage och ingen som helst uppvärmning eller skuggboxning var det dags att gå in i ringen.
Min känsla inför matchen var bra, jag var rätt så nervös men mer på ett fokuserat sätt än skrämt. Och så blev även matchen, fokuserad och målmedveten. Jag ska ärligt erkänna att efter sm har jag haft mina tvivel på mina tävlingnerver men igår suddades dom ut. Jag gick faktiskt bara in och levererade de slag och tekniker jag hade planerat. Motståndaren var mycket bättre än de jag fightats mot tidigare, även om hon kanske inte hade så mycket kraft i sina tekniker. Resultatet: Knock-out i 3e ronden (vänster krok). Det var långt ifrån perfekt men lika långt över förväntan.
Nu blir det en eller två dagars vila för att läka lite blåmärken på benen och sedan tillbaka i träning igen tror jag för att kunna fightas igen den 11e som planerat. Jogging är vad jag behöver!
/A
2008-06-15
Varför???
Varje gång jag är i thailand så kommer jag fram till att jag ska vara mer igång med joggingen innan jag kommer hit, men är jag det? Att inte ha sprungit efter SM var en dålig idé, även om jag känner mig i bra form så tycker inte mina vrister och knän om mig just nu.
Va???
Johan tro det eller ej men jag lyckades (eller kanske mer råkade) faktiskt sätta en lowkick på HONOM häromdan. Det kunde blivit en jättebra del av en kombination men jag blev så snopen av att den träffade att jag typ helt stannade upp och då givetvis fick en tillbaka istället haha.
Hur???
Jag vet inte riktigt hur det är möjligt men redan efter några dagar här så känner jag mig som hemma igen. Jag har redan kommit in i mina rutiner med morgonjogg, morgonträning, äta, sova, eftermiddagträning, äta och sen sova. Visserligen kom jag på för ett tag sen att när jag kommer till Sverige igen så har jag bott nästan lika mycket här som i Sverige under ett år. Begreppet "hemma" blir lite vagt...
/A
Det är bara hundarna som är nya
Efter att bara ha kommit till ön, gått en liten sväng om motorcykelstället och sen till gymet så slår det mig att allt här är som förut, allt är som det ska. Efter att ha väckt Must och han svarat "fan också" (ja på svenska) och sagt något om sveriges landskamp i fotboll så känns allt som det ska.
Hela min första dag gick åt till en massa hejande på gamla bekanta, en himla massa förklaringar om hur länge jag ska stanna (på stapplig thai), och förstås sparka och sparkas av (min thailänska lillebror) Kek.
För er som känner mig behöver jag inte skriva mer än såhär för att ni ska förstå att jag stortrivs. Återseendet av mitt paradis och alla mina vänner här har varit helt fantastiskt. Förutom att gatuhundarna är nya så känns det som tiden stått stilla här, på ett varför-ändra-på-ett-vinnande-koncept-kind of way, flyttade till och med in i samma rum i gymet.
Vad gäller träningen så har jag bara hunnit med ett pass än men det kändes skitbra, sparrade en del med några killar här och fick sjukt mycket beröm för min stil. Det var väldigt kul faktiskt för jag vet att jag var förtjänt av det berömet. Jag hade verkligen en bra dag, och jag har tänkt att ha många såna framöver.
Om allt går som det ska så blir det hårträning en månad nu för fight den 11e här på koh phangang och sen vidare till Phuket.
over n out
/A
om hopp och att hoppas...
Små saker som gör det lite lättare att dra på mungiporna:
------ (för alla ursäkter och försvar kring naivitet kan ni läsa tidigare inlägg om Backa men just nu vill jag bara le)
Jag kom för några dagar sen, som så många andra dagar, trött gående från bussen sent på kvällen efter mycket träning och socionommoraliserande. På håll ser och hör jag hur gänget med ett tiotal killar i 25 till 30års-åldern, som brukar hänga utanför kiosken, springer runt mellan husen och skriker saker till varandra. Med en djup suck tänker jag att -fan oxå, va är det som händer nu då? inte en massa krångel igen... Bara för att minuten efter få mina negativa föraningar långt uppkörda nånstans då det framgår att det inte är något annat än en kurragömma-lek som pågår "eyhj mannen, fuska inte nu då!" Helt fantastiskt!
------ En förfest-och-danskväll som blev en äta-godis-och-spela-tp-kväll var precis vad jag behövde där och då. Jag och min vackra vän Emelie utgjorde ett bra team då hon kunde en massa litterära och språkrelaterade frågor och jag kunde gissa på resten. Cajsa och Tobias utgjorde dock det vinnade laget och gjorde det med bravur, det är för mig oförståeligt hur mycket kunskap som får plats i deras hjärnor!
------ Det där med hej och bäcken, nu ropar jag lite i farten men det verkar som att min höst har ljusa utsikter. Efter att, under två års tid, nästan ha växt fast i skolbänkarna och akademikernas pk-normerade värld är det dags för att ge sig ut på praktik i 20 veckor. Det har varit en nervös väntan på vad jag skulle få för plats men nu har jag blivit erbjuden en, om dom bara tycker om mig, på ett hem för placerade ungdomar strax söder om Göteborg. Precis det jag sökte och det verkar sjukt spännade!
------ Under en jättemysig inflyttningsfest hos en vän blir jag övertalad/medbjuden på sol och bad på saltholmen dagen efter. Med facit i hand kan jag ju säga att det blev mer sol (ett gäng timmar) än bad (ett snabbt dopp under mycket svordomar) men framförallt sjuuukt mysigt med kvalitetshäng med Tora. Det var en såndär dag som jag kommer komma ihåg länge!
Det är så himla mycket det senaste som har gett mig så mycket mer ljus i tillvaron så orden inte räcker till, shit vad mycket fantastiska människor jag omger mig med!
/A
en kort informativ notis bara
Men nu med lite distans känns det som att jag har kommit över det men nu är jag sjuk så jag har fortfarande inte kunnat träna nåt, det börjar bli sjukt frustrerande nu men men tid, tid och åter tid...
XOXO
/A
pirr i magen
Lägesbeskrivning: Imorgon klockan 14:30 åker två minibussar med fighters från Fighter Muay Thai till Malmö för att tävla i SM. Det kommer vara invägning, kval, invägning igen och finaler fördelat på två dagar. Nio supertaggade thaiboxälskare åker för att förverkliga sin dröm och jag är en av dom.
Rent fysiskt är detta kanske inte det värsta jag har varit med om. Emotionellt finns det mer påfrestande saker. Mentalt är det några minuter jag behöver hålla mig samlad. Men tillsammans är det mycket som ska klaffa.
Trots detta ska det bli GRYMT kul. Jag har inga yttre förväntningar på mig mer än att jag ska kämpa väl och det kommer jag göra. Shit vad peppad jag känner mig!!!
Wish me chok dee!
/A
lufttryck och lustgas
På samma sätt ökar trycket när planet går in för landning, trumhinnorna blir konkava och lämnar lite mindre utrymme för hjärnan att andas. Kroppen känns lite tyngre i sätet och även om du har landat precis där du vill vara väntar alltid nån bars tryck på dig utanför.
/A
Bruksanvisningar när dom är som bäst!
(bryssel flygplats 19 jan 2008)
Tänk jag som alltid undrat hur man gör! Det är skiing position som gäller alltså när kvinnorna tar steget in i pissoarvärlden!
Polarisering
det går sådär...
Att komma hem, mötas av familjen på flygplatsen, mormor o M i Borås o alla andra i Göteborg var HELT fantastiskt.
Att komma hem och frysa, undra vad jag gör med mitt liv (utbildning?) och stressa till meningslösa tider var mindre fantastiskt.
Sista kvällen i Thailand insåg jag att jag faktiskt var tvungen att lämna en (chosen) familj för att kunna åka hem och träffa min (biologiska) familj. Jag skulle få lämna en massa fantastiska vänner för att kunna åka hem och träffa mina fantastiska "hemma".
En mycket klok kvinna sa till mig idag att "är det inte alltid så, ju längre man kommer i livet desto mer inser man att oavsett var man är kommer man alltid att sakna nån". Även om min önskan fortfarande är att Sverige och Thailand ska ligga grannar eller att min bekansskapskrets ska rymmas i ett handbagage så inser jag att jag måste lära mig att förhålla mig till det faktum att så inte är fallet.
Det är bara så himla mycket svårare att leva i nuet om det finns två nu man vill leva i.
/A
forsoka duger inte...
En erferenhet av den forsta matchen var dock att det for vissa inte racker med att vinna utan man maste gora det snyggt med, fick en hel del skit efter andra matchen med men han var anda ratt nojd med min insats tror jag. Fick mycket berom av andra i alla fall :P
Dagen efter akte jag over till Samui o festade med Vivian o Sally, helt grymt roliga tjejer. Vi hade sjukt roligt, o dom hade sjukt roligt at mig och min reaktion nar jag upptackte att vi inte bara hade dusch pa rummet utan att det desutom var varmvatten, det kandes som att bo i ett palats!!! Vi gick ut pa Green mango pa kvallen o i sallskap med en 34aring o en 38aring kande jag mig anda som den vuxne i sallskapet :p sjukt roligt o manga trevliga thais :P
tillbaka till traning igen efter tva dagars vila men pa eftermiddagen kastades det om lite. jag fick ett erbjudande om match samma kvall. Eftersom jag redan hade joggat 6 km och gjort en tva timmars traning den dagen sa var jag lite tveksam men jag radfragade min tranare. Han fragade mig om jag hade kraft nog, om jag hade atminstone 60% av normallage skulle jag klara det latt sa han. det var ord som varmde o ivag bar bilen till Ton Nai Pan. Med Daniel (en grymt snall o duktig norsk kille) som cornerman sa tog jag mig an annu en thailandska.
Ko i andra ronden denna gangen och jag kommer aldrig glomma synen nar jag kollade bort mot min ringhorna och sag agaren till gymet (Mr Chorenrit himself) gora tva tummar upp at mina armbagar, det ar ett gott minne fran thailand...
statusen har nu ar att jag forlangde min resa (efter mycket funderande men slutligen en tydlig kalkyl av min thaiboxarvan) med en dag for att kunna fightas en gang till. Just nu ser det dock ut som att den engelska tjej som jag skulle gatt mot backar ur och jag har typ tappat rosten...men men matchen ar inte forran imonkvall, mycket kan handa innan dess haha.
rubriken till dethar inlagget sammanfattar installningen i traningen har ganska bra. det spelar ingen roll om du star pa sacken o tror att du gor ditt basta, nar han kommer fram, staller sig bredvid med en kritiskt min o sager "faster harder" finns det alltid lite mer att plocka fram. Pa samma satt sa finns det alltid en liten extra reserv nar du tror att knana ska vika sig o andingen upphora under sparringen sa skrattar han till lite, gor lite haftiga ljudeffekter o genast ar man tillbaka i gamet igen med ett stort leende pa lapparna. Om det ar nagot jag vill ta med mig hem fran thailand sa ar det leendet och den installningen hos mig sjalv, granser ar anda bara till for att overskridas... ler
/A
KO
Mer detaljer o sammanfattning senare!
/A
Nongtic och andra galna thais!
Den 16 Dec gick jag forsta matchen har i landet med armbagar o fem ronder. Det var helt sjukt kul! Och jag vet inte var jag ska borja for att beratta allt jag larde mig om fighting, om mig sjalv o sa mycket annat nar jag gjorde det. Sammanfattningsvis kan man val saga att det ar stor skillnad pa thailand o Sverige.
Nar jag forst kom in i ringen var jag lite for lugn o avvaktande. jag trodde att det skulle vara en rond av sabai sabai som det ar med alla killmatcher men det var lite skillnad med Nontic. Sa forsta o andra rond gick sadar men tredje o framat var ok o sen bra. Dessvarre sa blev det anda en forlust, huruvida anledningen var min tvekande inledning, hennes effektiva pushkicks (eller att jag inte blockade dom) eller ett rent bettingbeslut star fortfarande oklart men sakert ar att jag ar mycket nojd med min insats. Jag hade kul o det jag har sett av matchen ser helt ok ut.
Under matchen gang upptackte jag dock (den harda vagen) annu en valdigt stor skillnad mellan Thailand o Sverige. Nar jag efter avslutad forsta rond gick till mitt corner vantade inte nagot svenskt pepp-talk eller klapp pa ryggen eller varma ord. Istallet skrek min tranare pa mig allt jag hade gjort fel konstant under hela rondvilan. Det var en minst sagt omstortande upplevelse men det var absolut inget illa ment med det, det var hans satt att fa mig att kampa hardare nasta rond, och ja aven om lite mer konstruktiva rad kunde vara valkommet i forsta fighten sa maste jag anda saga att det funkade definitivt.
Viktigaste lardomen fran min forsta match ar att alla joggingrundor med bara jag o soluppgangen har betalat sig. Efter avslutade fem ronder visade det sig att jag hade sparat alldeles for mycket, jag var inte trott o infor nasta match vet jag att jag kan kora pa for fullt fran borjan.
Den 6e jan ska jag rematcha samma thai igen o denna gangen ska jag ta henne, jag vet att jag kan om jag bara vill, jag ska leta fram annu lite mer fightingspirit denna gangen!
Och for alla som har nagon som helst tanke pa att fightas i thailand ar mitt anda rad GOR DET! armbagar o fullkontakt spelar ingen roll, det ar bara sa sjukt roligt anda! Blamarkena kommer inte forran efter matchen anda...
/A
Statuscheck: Personligheter och erfarenheter
SKÖNA LIRARE:
Vivian: "I just don't like being punched in the face, it feels as if I just wanna kill someone"
Min helt fantastiska amerikanska träningskompis. Hon är inte alltid den mest hängivna nakmuayen kanske men hon är grym att hänga med. Hon kanske ska fightas samma dag som jag men har inte riktigt bestämt sig än, hon har inte så mycket sparringvana så hon tvekar lite på det. Hon är tjejen som lyckas kombinera revisorsarbete, new-ageintresse/utövning och en historia ino parttime-military i USA, mycket speciell person.
Charlie: "I just can't get these bluddy kicks!!!"
Min lika fantastiska nyfunna engelska vän. Hon är så sjukt rolig att hänga med. Hon har också flyttat in på gymet så vi umgås väl typ konstant. Hon är tjejen man drar med om man vill åka till had rin, gå ut, dansa sjukt mycket o sen ändå komma hem hyfsat i tid för att hon inte vill gå hem själv för det var så mycket hundar på resorten där hon bodde. Hon har rest i Laos, Kambodja, Vietnam och bryr sig fortfarande om vad hon klär på sig och att sminka sig på kvällarna o så. Definitivt inte tjejen som jag skulle bli kompis med spontant hemma men hon är helt fantastisk, jag är så glad att vi har funnit varandra!
Dave o Peter: "..............."
Nya killar på gymet, började denna veckan. Jag har definitivt vant mig vid engelskan nu men nu rör vi oss in i en helt ny dimension. Det handlar om irländsk och skotsk accent och Vivian o Charlie har minst lika svårt som jag att förstå dom. Dom är sköna lirare dock, har kört lite olika kampsporter innan, framförallt Dave är rätt grym på boxningen. Riktigt motiverade och motiverande killar som är här bara för att träna men är också assköna att hänga med. Ja o så sparringen förstås, grymt kul!
Kek (Kaoponlek): "Anna Ba!"
En av fightersarna här o en riktigt shyst kille. Med shyst menar jag rolig att leksparras med o simultant försöka prata thai o engelska med. Med shyst menar jag inte låter bli att sparka folk i huvet o så eller slå dom när dom sitter o lindar sina händer. Basicly slåss o sparkas han mer än han pratar för han är ganska blyg men han är hur skön som helst.
Ning (Chalempon): "AAAAAAAnna!"
Fighter nummer två. Han är sjuk för tillfället så han har inte fightats på ett tag, eller j typ en vecka så han går mest runt o retas men han är också killen som lär Charlie köra moped/motorcykel o fixar popcorn till oss på matcherna. Snäll kille o skrattar alltid, en typisk thai helt enkelt.
Must (Namsaknoi): "Not eh eh, make fueling! (feeling)"
The professional, även ökänd som hellre-än-bra-sångare till random thaihits i gymet. Han är helt grym tränare, när han inte är morgontrött, o sjukt kul att clinchas med. För alla er därhemma som trodde att jag var lite moody skulle ni träffa den här killen, tror till och med att han även är lite sämre än jag på att ha fel... Har dock aldrig tränat med någon med ett så odödligt smile när han fightas. Han ler alltid o ibland är det irriterande att slå någon som ler men större delen av tiden får det bara en att orka sisådär sjuttielva fler ronder än vad man normalt skulle gjort.
Peter-popcorn (Nä jag vet inte hans riktiga namn: "Do you know Jesus?"
Någonstans i Vivians liga av speciella kombinationer figurerar den här killen. Han är polis, flitig gymbesökare, väldigt kristen, popcornförsäljare på fighterna och supertrevlig. Mm jag vet att det låter som en otrolig kombination o kanske rent av lite läskig men han är så trevlig så jag faktiskt funderar på att hänga på till kyrkan nån söndag (helig vilodag utan muay thai) bara för att kolla in det. Det är ju trots allt adventstider...
NYA ERFARENHETER:
- Jogging är inte bara ett måste, det kan vara rätt kul med i rätt sällskap och med lite uthållighet så man faktiskt överlever utan värre trauman
- Om du sparras med en kille som har kört boxning i några år; fokusera INTE på boxningen, det går inte så bra då, så fort du gör någonting gymnastiskt med ben över midjehöjd dock händer det bättre grejer
- Tro inte att du kan sova om någon annan är vaken på gymet, den som vaknar först sätter på tvn på högsta volym o sen är dagen igång.
- Thonsala är en liten by/stad o hälften av alla som bor här är muay thai-tränare eller fighters så därför: bli INTE full o starta ett bråk på en fightnight (inte egen erfarenhet dock, man kan lära sig av andras med)
- Thai-sweets som mest består av olika former av kokos, ris och socker är helt oemotståndliga, speciellt på kvällen efter fyra timmars träning.
- Om du träffar på någon som är skitfull och beter sig allmänt illa är chansen fifty-fifty att ni delar språk, det är nämligen alltid engelsmän eller svenskar (jag o Jo för statistik).
- Om du bara ser tillräckligt målinriktad ut, försöker nå med några krokar o ett (förmodligen alldeles för) gott självförtroende kan du få även två meter långa skottar att spring runt ringen i guard när ni sparras.
- Pad thai kan man inte tröttna på!
