punchline

ok nu var det gjort, inte riktigt på allvar men lite på låtsas och utan domslut men annars matchliknande. Jag har alltså äntligen varit uppe i ringen och DET VAR SÅ SJUKT ROLIGT!!!

jag hade höga förväntingar innan men dom överträffades många gånger om. Två dagar senare, fortfarande med en rejäl lårkaka (tack för low-kicksen Helen!) och en öm näsa (ja, jag behöver en tightare guard) så har kicken fortfarande inte släppt, det är lätt som att vara kär.

enda baksidan med det är att jag blir ändå mer rastlös för att komma iväg till paradiset igen, jag vill träna-sova-äta igen och slippa all annan koncentration.

känslan när jag fortfarande hade kraft kvar för fler ronder när den tredje (och sista) var avlutad fick mig att längta än mer till thailands fem ronder och hela stämningen som blir på stadion när alla står upp till thailändska nationalsången.

första gången jag hörde den och såg en wai krue tog jag ett beslut och det står jag fast vid, någon gång ska jag stå där, mellan repen!

det är det närmaste jag någonsin kommit och förmodligen kommer ett kall, a woman's gotta do what a woman's gotta do!

/A