punchline

Just nu sitter jag utanfor min vän Sries hus och bloggar. Klockan ar halv sju på morgonen och jag har redan varit sömnlös i två och en halv timme efter ungefär lika många timmars sömn. Det kryper i mina ben och surrar i mitt huvud. Anledningen är att jag har semester, jag har matchat en gång till (vinst) och nu tvingat mig själv att ta en välbehövlig paus från träningen för att vila upp musklerna, göra en ordentlig behandling på min rygg och läka den fotskada som har följt med mig några veckor.

Vid det här laget känner jag mig själv, speciellt den träningsknarkande delen av mig själv väl nog för att inse att ta den semestern i anslutning till gymet där jag tränar är en omöjlighet om jag väntar mig någon som helst avslappning och ro i sinnet. Därför har jag för tillfället lämnat Phuket och åkt tillbaka till Phangang och familjen här. Att komma hit igen var ett väldigt kärt återseende, även om jag bara hunnit vara borta två och en halv vecka. Jag är glad att se alla igen, att känna mig hemma och att kunna ta hand om min vän Srie litegrann när hon behöver det som mest.

Tanken är att stanna här tills alla skador är bra, och att det förhoppningsvis är inom några dagar eftersom jag vill hinna med en sista match innan jag drar hem, runt den 18e augusti. Var den matchen blir tvekar jag dock över, och det är dom tankarna som surrar i mitt huvud. Jag har ett stående erbjudande om match i Phuket. Prathet har lovat mig hårdare motstånd denna gången, en femronders match, vilket vore en väldigt bra erfarenhet att ta med hem till Sverige, oavsett om den resulterar i vinst eller förlust. Dock lockar även träning på Samui eftersom Namsaknoi (min tidigare tränare) nu tränar på Chaweng stadium där. Jag är väldigt obeslutsam som vanligt men som läget är nu så är det ingen stress med beslut för foten har hittills inte visat några skyndande planer på att bli bra... :(

Samtidigt som jag är rastlös och tankspridd känner jag mig lugn nu, nöjd över att jag faktiskt har fightats på Bangla stadium som, för ett år sen när jag började träna Muay thai, var en stor men tillsynes ouppnåelig dröm. Även om ni är många i min omgivning som inte förstår er på hela grejen med kampsport och fighting, vilket jag har full förståelse för, så hoppas jag att ni kan dela min enorma glädje över att få uppfylla mina drömmar. För, även om jag är kluven med min längtan till alla hemma i Sverige så är det just att uppfylla mina drömmar som jag sysslar med på heltid här.

Saknar er!

/A

Av en rad anledningar och en del rastlöshet bestämde jag mig för att tacka nej till match på Chorenrit den 13e och istället styra mot Phuket för träning och match där. Nu befinner jag mig i Phuket på Tiger muay thai där Prathet, som jag tidigare tränat för i Sverige, tar väl hand om mig och match är förmodligen redan inbokat till den 25e Juli, tror det var Bangla stadium.

Träningen här är väldigt annorlunda mot vad jag har gjort tidigare. Här tränar man 6 till sju timmar om dagen, och intensiteten i gymet är en helt annan. Dock saknar jag de tekniska finesserna som Namsaknoi tidigare har så naturligt gjort till en del av all träning, oavsett om det är sparring eller padwork. Vad gäller padworket här så är jag inte så värst nöjd alls hittills, har fått en lite äldre man som "min" tränare inför matchen och padworket sträcker sig i stort sett till raka slag, knän och sparkar. Det är förmodligen delvis avsiktligt för att bygga upp min styrka, som definitivt är min svagare sida i jämförelse med tekniken men ändå så skulle det inte skada med lite mer kombinationer och kontringar. Funderar på att ta någon/några privatlektioner med Prathet istället eftersom det funkade så bra i Sverige. Dock ska Kay (ja han heter samma som min pappa, roligt sammanträffande) ha en stor eloge för att han orkar tjata på mig om att lyfta på min bakre häl hela tiden för att bli lite snabbare i sparkar och blockar. Jag hoppas bara att ändra min stands inte resulterar i att jag tappar hastigheten i blocken med det främre benet, som faktiskt var bra i förra matchen...

Även sparringen här är en helt ny värld för mig. Tvärtemot allt vad thailändsk sparring är för mig så betyder det här att man tar på sig 16 eller 18 oz handskar, tjocka benskydd och så bankar man skiten ur varandra. Första sparringen med Nen, en thaitjej på gymet innehöll ett gäng nästan-knockar och resulterade i en VÄLDIGT öm käke efteråt (äta tog mig ungefär en timme). Dock har det varit bättre efter det men kontaktgraden är fortfarande mycket högre än vad jag är van vid.

Trots detta är jag nöjd med träningen här, jag vet att jag behöver träna hårdare och vara mer vältränad inför min nästa match och det råder ingen tvekan om att jag kommer bli det här. Som det ser ut nu stannar jag fram till min match den 25e och sen får jag se hur jag känner. Jag har fått ett erbjudande om match efter det som jag nästan inte kan tacka nej till men det skulle innebära att lägga ytterligare 3,5 vecka här och det vet jag inte riktigt om jag vill. Alternativet är att åka tillbaka till Koh Phangang en kort sväng för lite ledigt och sen åka o träna nånstans runt Bangkok. Srie (hon som driver gymet på Phangang) kommer nog till Phuket och kollar på min match o det vore soft att hänga på henne tillbaka för att ha återhämtningen på min vackra ö med min familj där men vi får se, som sagt det finns annat som lockar med...

Inlägget denna gången blev BARA om träning av den enkla anledning att det är det enda förutom äta o sova som jag har gjort sen jag kom hit för tre dagar sen. Jag har varit en snabbis i affären och köpt frukost för några dagar, annars har jag inte varit utanför campet alls. Ser fram emot att ta en liten tur på söndag för att kolla runt här lite och se lite hav.

Take care

/A