Polarisering
Efter en rejäl förkylning, en inställd match och en flygresa med alldeles för många spädbarn är jag nu tillbaks i Sverige. Med en konstig känsla av att konstant vara kall och varm på samma gång försöker jag övertala mig själv om att det är här jag hör hemma...
det går sådär...
Att komma hem, mötas av familjen på flygplatsen, mormor o M i Borås o alla andra i Göteborg var HELT fantastiskt.
Att komma hem och frysa, undra vad jag gör med mitt liv (utbildning?) och stressa till meningslösa tider var mindre fantastiskt.
Sista kvällen i Thailand insåg jag att jag faktiskt var tvungen att lämna en (chosen) familj för att kunna åka hem och träffa min (biologiska) familj. Jag skulle få lämna en massa fantastiska vänner för att kunna åka hem och träffa mina fantastiska "hemma".
En mycket klok kvinna sa till mig idag att "är det inte alltid så, ju längre man kommer i livet desto mer inser man att oavsett var man är kommer man alltid att sakna nån". Även om min önskan fortfarande är att Sverige och Thailand ska ligga grannar eller att min bekansskapskrets ska rymmas i ett handbagage så inser jag att jag måste lära mig att förhålla mig till det faktum att så inte är fallet.
Det är bara så himla mycket svårare att leva i nuet om det finns två nu man vill leva i.
/A
det går sådär...
Att komma hem, mötas av familjen på flygplatsen, mormor o M i Borås o alla andra i Göteborg var HELT fantastiskt.
Att komma hem och frysa, undra vad jag gör med mitt liv (utbildning?) och stressa till meningslösa tider var mindre fantastiskt.
Sista kvällen i Thailand insåg jag att jag faktiskt var tvungen att lämna en (chosen) familj för att kunna åka hem och träffa min (biologiska) familj. Jag skulle få lämna en massa fantastiska vänner för att kunna åka hem och träffa mina fantastiska "hemma".
En mycket klok kvinna sa till mig idag att "är det inte alltid så, ju längre man kommer i livet desto mer inser man att oavsett var man är kommer man alltid att sakna nån". Även om min önskan fortfarande är att Sverige och Thailand ska ligga grannar eller att min bekansskapskrets ska rymmas i ett handbagage så inser jag att jag måste lära mig att förhålla mig till det faktum att så inte är fallet.
Det är bara så himla mycket svårare att leva i nuet om det finns två nu man vill leva i.
/A
forsoka duger inte...
En hel del uppdateringar att gora nu. Som jag skrev sa gick andra matchen som en dans, jag hittade en sjalvsakerhet o lugn i ringen som gjorde det mojligt att komma ihag i alla fall nagra av de tekniker i tragglat till forbannelse pa traning.
En erferenhet av den forsta matchen var dock att det for vissa inte racker med att vinna utan man maste gora det snyggt med, fick en hel del skit efter andra matchen med men han var anda ratt nojd med min insats tror jag. Fick mycket berom av andra i alla fall :P
Dagen efter akte jag over till Samui o festade med Vivian o Sally, helt grymt roliga tjejer. Vi hade sjukt roligt, o dom hade sjukt roligt at mig och min reaktion nar jag upptackte att vi inte bara hade dusch pa rummet utan att det desutom var varmvatten, det kandes som att bo i ett palats!!! Vi gick ut pa Green mango pa kvallen o i sallskap med en 34aring o en 38aring kande jag mig anda som den vuxne i sallskapet :p sjukt roligt o manga trevliga thais :P
tillbaka till traning igen efter tva dagars vila men pa eftermiddagen kastades det om lite. jag fick ett erbjudande om match samma kvall. Eftersom jag redan hade joggat 6 km och gjort en tva timmars traning den dagen sa var jag lite tveksam men jag radfragade min tranare. Han fragade mig om jag hade kraft nog, om jag hade atminstone 60% av normallage skulle jag klara det latt sa han. det var ord som varmde o ivag bar bilen till Ton Nai Pan. Med Daniel (en grymt snall o duktig norsk kille) som cornerman sa tog jag mig an annu en thailandska.
Ko i andra ronden denna gangen och jag kommer aldrig glomma synen nar jag kollade bort mot min ringhorna och sag agaren till gymet (Mr Chorenrit himself) gora tva tummar upp at mina armbagar, det ar ett gott minne fran thailand...
statusen har nu ar att jag forlangde min resa (efter mycket funderande men slutligen en tydlig kalkyl av min thaiboxarvan) med en dag for att kunna fightas en gang till. Just nu ser det dock ut som att den engelska tjej som jag skulle gatt mot backar ur och jag har typ tappat rosten...men men matchen ar inte forran imonkvall, mycket kan handa innan dess haha.
rubriken till dethar inlagget sammanfattar installningen i traningen har ganska bra. det spelar ingen roll om du star pa sacken o tror att du gor ditt basta, nar han kommer fram, staller sig bredvid med en kritiskt min o sager "faster harder" finns det alltid lite mer att plocka fram. Pa samma satt sa finns det alltid en liten extra reserv nar du tror att knana ska vika sig o andingen upphora under sparringen sa skrattar han till lite, gor lite haftiga ljudeffekter o genast ar man tillbaka i gamet igen med ett stort leende pa lapparna. Om det ar nagot jag vill ta med mig hem fran thailand sa ar det leendet och den installningen hos mig sjalv, granser ar anda bara till for att overskridas... ler
/A
En erferenhet av den forsta matchen var dock att det for vissa inte racker med att vinna utan man maste gora det snyggt med, fick en hel del skit efter andra matchen med men han var anda ratt nojd med min insats tror jag. Fick mycket berom av andra i alla fall :P
Dagen efter akte jag over till Samui o festade med Vivian o Sally, helt grymt roliga tjejer. Vi hade sjukt roligt, o dom hade sjukt roligt at mig och min reaktion nar jag upptackte att vi inte bara hade dusch pa rummet utan att det desutom var varmvatten, det kandes som att bo i ett palats!!! Vi gick ut pa Green mango pa kvallen o i sallskap med en 34aring o en 38aring kande jag mig anda som den vuxne i sallskapet :p sjukt roligt o manga trevliga thais :P
tillbaka till traning igen efter tva dagars vila men pa eftermiddagen kastades det om lite. jag fick ett erbjudande om match samma kvall. Eftersom jag redan hade joggat 6 km och gjort en tva timmars traning den dagen sa var jag lite tveksam men jag radfragade min tranare. Han fragade mig om jag hade kraft nog, om jag hade atminstone 60% av normallage skulle jag klara det latt sa han. det var ord som varmde o ivag bar bilen till Ton Nai Pan. Med Daniel (en grymt snall o duktig norsk kille) som cornerman sa tog jag mig an annu en thailandska.
Ko i andra ronden denna gangen och jag kommer aldrig glomma synen nar jag kollade bort mot min ringhorna och sag agaren till gymet (Mr Chorenrit himself) gora tva tummar upp at mina armbagar, det ar ett gott minne fran thailand...
statusen har nu ar att jag forlangde min resa (efter mycket funderande men slutligen en tydlig kalkyl av min thaiboxarvan) med en dag for att kunna fightas en gang till. Just nu ser det dock ut som att den engelska tjej som jag skulle gatt mot backar ur och jag har typ tappat rosten...men men matchen ar inte forran imonkvall, mycket kan handa innan dess haha.
rubriken till dethar inlagget sammanfattar installningen i traningen har ganska bra. det spelar ingen roll om du star pa sacken o tror att du gor ditt basta, nar han kommer fram, staller sig bredvid med en kritiskt min o sager "faster harder" finns det alltid lite mer att plocka fram. Pa samma satt sa finns det alltid en liten extra reserv nar du tror att knana ska vika sig o andingen upphora under sparringen sa skrattar han till lite, gor lite haftiga ljudeffekter o genast ar man tillbaka i gamet igen med ett stort leende pa lapparna. Om det ar nagot jag vill ta med mig hem fran thailand sa ar det leendet och den installningen hos mig sjalv, granser ar anda bara till for att overskridas... ler
/A
KO
Ett superkort inlagg bara for att uppdatera er: Det blev knockout i forsta ronden, hon inte jag... Denna gangen var jag beredd pa hennes las i clinchen, lyckades ta mig ur det o knaa i ansiktet, tack for movesen Yoav o Jonas :P
Mer detaljer o sammanfattning senare!
/A
Mer detaljer o sammanfattning senare!
/A
