Om sparring o fightingspirit...
Wow!
De senaste dagarnas träning har varit fantastisk; fantastiskt jobbig, fantastiskt rolig och fatastiskt lärorik.
Jag förstår att det kanske kan vara svårt att tro när jag just skrivit om mitt pajade öra men sparringen här är så himla lätt o lekfull. Man skulle kunna säga att den går ut på ungefär 0% styrka, 20% rörlighet, 20% teknik o resten lujdeffekter som oiwee!!! så fort du får in en träff.
Anders, en av tränarna i Sverige sa en gång att hans kompis hade beskrivit att sparras med en duktig thai som att man tror att man har ett synfel för dom flyttar sig så snabbt o osynligt så man tror att man helt har tappat uppfattningen om avtåndsbedömningen. PRECIS så är det!
Namsaknoi är precis lika rolig som irriterande att sparra med!
Dagens eftermiddagsträning var nog dem bästa jag gjort sen jag kom tillbaka hit, jag körde hårt men kände mig ändå fräsch genom hela passet o jag tycker att jag återhämtade mig lite snabbare än vad jag gjort hittills. detta trots att de dubbla joggingrundorna idag och att vi hade kört chocolate chip (norrmännens namn på övningen med sjukt mycket sparkar så du har lust att spy) på morgonen.
Jag "lek-spark-sparrades" lite med Kek på slutet med o det var sjukt roligt, han är grymt snabb på att fånga benen så det är bra träning för min (riktigt långsamma men under uppbyggnad) pushkicks. Har lärt mig att dölja dom lite bättre nu med så jag fick faktiskt in några stycken. Skitrolig lätt sparring med mycket ljudeffekter helt enkelt, I love it!
I övrigt flyter livet på som vanligt här, ska dra iväg snart o kolla på fighter ikväll, har en svag förhoppning om att kanske få se en tjejfight med men hur som helst ska Saminlek fightas o det är alltid ett nöje att se. Ning (Chaolempon) fightas också ikväll men dessvärre på Samui så det missar jag, vet inte riktigt om jag tror att han kommer göra en bra match för han har varit sjuk ett tag men får hålla tummarna ändå.
Har funderat lite de senaste dagarna på ämnet fightingspirit... Har diskuterat det med Vivian apropå våra uppkommande fighter (verkar bli början på/mitten av december) och hennes (för att vara helt ärlig) avsaknad av det. Hon hanterar de flesta pressade situationer med att ge upp eller totalt raseri, vilket kan bli sådär under sparring även om man tar det superlugnt. Hur som helst har jag haft svårt att definiera det. Funderade på om det kanske kunde sammanfattas i en vinnarinstinkt och tävlingsvilja med likadelar strategi o jävlaranamma (översätt det till engelska om ni kan, det kan inte jag) eller om det bara handlade om en kontrollerad form av raseri som byggs upp och urladdas i samma takt under fighten som Aaron beskrev det...
Det är lite så mina tankar har gått det senaste men jag skulle gärna vilja ha fler personers syn på det, tvekar inte på att i alla fall min kloka vän M och Helene har en hel del kloka ord på ämnet. Och förmodligen min äldsta bror med efter alla andrenalinkickssökande fritidsaktiviteter han häger och har hängett sig åt... Hmm vid närmre eftertanke borde definitivt Emelie och Stina också ha något att säga om det eftersom de båda är beredda att ta i med hårdhandskarna i ett parti TP eller Kaleha.... ler
Så alla ni som läser, feel free att kommentera med er definition av "fightingspirit" så kanske jag kan sammanfatta det på nåt sätt för mig o Vivian tills december...
XO
A
De senaste dagarnas träning har varit fantastisk; fantastiskt jobbig, fantastiskt rolig och fatastiskt lärorik.
Jag förstår att det kanske kan vara svårt att tro när jag just skrivit om mitt pajade öra men sparringen här är så himla lätt o lekfull. Man skulle kunna säga att den går ut på ungefär 0% styrka, 20% rörlighet, 20% teknik o resten lujdeffekter som oiwee!!! så fort du får in en träff.
Anders, en av tränarna i Sverige sa en gång att hans kompis hade beskrivit att sparras med en duktig thai som att man tror att man har ett synfel för dom flyttar sig så snabbt o osynligt så man tror att man helt har tappat uppfattningen om avtåndsbedömningen. PRECIS så är det!
Namsaknoi är precis lika rolig som irriterande att sparra med!
Dagens eftermiddagsträning var nog dem bästa jag gjort sen jag kom tillbaka hit, jag körde hårt men kände mig ändå fräsch genom hela passet o jag tycker att jag återhämtade mig lite snabbare än vad jag gjort hittills. detta trots att de dubbla joggingrundorna idag och att vi hade kört chocolate chip (norrmännens namn på övningen med sjukt mycket sparkar så du har lust att spy) på morgonen.
Jag "lek-spark-sparrades" lite med Kek på slutet med o det var sjukt roligt, han är grymt snabb på att fånga benen så det är bra träning för min (riktigt långsamma men under uppbyggnad) pushkicks. Har lärt mig att dölja dom lite bättre nu med så jag fick faktiskt in några stycken. Skitrolig lätt sparring med mycket ljudeffekter helt enkelt, I love it!
I övrigt flyter livet på som vanligt här, ska dra iväg snart o kolla på fighter ikväll, har en svag förhoppning om att kanske få se en tjejfight med men hur som helst ska Saminlek fightas o det är alltid ett nöje att se. Ning (Chaolempon) fightas också ikväll men dessvärre på Samui så det missar jag, vet inte riktigt om jag tror att han kommer göra en bra match för han har varit sjuk ett tag men får hålla tummarna ändå.
Har funderat lite de senaste dagarna på ämnet fightingspirit... Har diskuterat det med Vivian apropå våra uppkommande fighter (verkar bli början på/mitten av december) och hennes (för att vara helt ärlig) avsaknad av det. Hon hanterar de flesta pressade situationer med att ge upp eller totalt raseri, vilket kan bli sådär under sparring även om man tar det superlugnt. Hur som helst har jag haft svårt att definiera det. Funderade på om det kanske kunde sammanfattas i en vinnarinstinkt och tävlingsvilja med likadelar strategi o jävlaranamma (översätt det till engelska om ni kan, det kan inte jag) eller om det bara handlade om en kontrollerad form av raseri som byggs upp och urladdas i samma takt under fighten som Aaron beskrev det...
Det är lite så mina tankar har gått det senaste men jag skulle gärna vilja ha fler personers syn på det, tvekar inte på att i alla fall min kloka vän M och Helene har en hel del kloka ord på ämnet. Och förmodligen min äldsta bror med efter alla andrenalinkickssökande fritidsaktiviteter han häger och har hängett sig åt... Hmm vid närmre eftertanke borde definitivt Emelie och Stina också ha något att säga om det eftersom de båda är beredda att ta i med hårdhandskarna i ett parti TP eller Kaleha.... ler
Så alla ni som läser, feel free att kommentera med er definition av "fightingspirit" så kanske jag kan sammanfatta det på nåt sätt för mig o Vivian tills december...
XO
A
forts.
ok glöm det jag sa om för lite sparring. de senaste tre träningarna har jag gått ca en halvtimme sparring mot tränaren varje gång o det har varit helt grymt! dock har mina misstankar besannats om att man kan spräcka trumhinnan om man får en krok mitt på örat, sådär smidigt men jag ska ju inte ut o dyka så jag hoppas att det bara läker...
Snackade med Srie (ägaren till gymet och förmodligen världens coolaste thailändska) om att bo kvar på gymet, det var helt ok. Hon erbjöd sig till och med att fixa ett myggnät åt mig o att göra ett kompispris på 4000 bht för hela tiden vilket blir typ 160 spänn i månaden, det kan jag leva med.
kram på er alla!
Snackade med Srie (ägaren till gymet och förmodligen världens coolaste thailändska) om att bo kvar på gymet, det var helt ok. Hon erbjöd sig till och med att fixa ett myggnät åt mig o att göra ett kompispris på 4000 bht för hela tiden vilket blir typ 160 spänn i månaden, det kan jag leva med.
kram på er alla!
Thailand: De forsta dygnens samlade upplevelser
Regnet
Nar det regnar i thailand regnar det verkligen. Nar jag kom till Bangkok var alla flighter till Koh Samui installda pa grund av vadret. Resrutten andrades istallet till att flyga till Surat Thani vilket raskt tog mig till nasta insikt.
Ferry
Det ar skillnad pa ferry och ferry. Efter att ha stigit ombord pa en av de farjor som jag senast bara tittade pa och undrade hur de overhuvudtagen flot bestamde jag mig snabbt for at det var lika bra att sova for att slippa marka om vadret blev samre eller vagorna hogre sa jag sov i stort sett hela vagen till Koh Phangang.
Det ar sa litet har
Det forsta jag hor nar jag kliver i land pa min alskade o ar ljudet av gymmets bil som gor reklam for matcher som ska vara senare pa kvallen. Jag bumpar in i PiTom och under skjutsen upp till gymmet visar det sig att Saminlek och Kaoponlek, tva av min favoritfighters, ska fightas. Aven Goldi, den tatuerade engelsmannen som jag tranade med senast men som nu ar instruktor pa ett annat gym ska upp i ringen, en rerun mot killen (eller snarare an av dom) som han knockade sist jag var har.
Tillbaka i familjen
Skjutsad fran piren av PiTom, en stor kram av tranaren och en annu storre av Vivian, min amerikanska van sa paminns jag hur alla ar som en enda stor familj har. Forsta natten slaggar jag hos Vivian for att jag ska slippa dra ut o leta efter boende forsta kvallen. Nar jag inte hittar nagot bra/inte kan bestamma mig dan efter heller sa hyser Srie in mig pa gymet istallet, det addar pa familjekanslan.
Traningen! Traningen!
Jag hade delvis glomt av hur mycket traningen skiljde sig fran Sverige. Joggingen, de inte langre sa ovantade sanginslagen fran tranaren och de langa ronderna med clinch pa sack. Kort sagt kan man saga att det ar svart att hitta gemnesamma namnare mellan det svenska traningsupplagget och det thailandska, darmed inte sagt att nagot ar battre an det andra. Tvartom tror jag att det basta ar en kombination av de bada.
Vivian bestammer sig for att hon ska matcha i December ("if I die, I die!") och hon hon har i stort sett ingen sparringvana sa jag kanner mig manad att gora detsamma. Kan hon sa kan val jag!
Nar jag skriver dethar har jag genomfort de fyra forsta traningarna med ratt sa gott resultat: ionga skador och sammanlagt ca 18 ronder mits med tranaren. Kompisarna darhemma i all ara men det ger sa grymt mycket att ga mits med honom.
Det enda jag saknar litegrann har ar sparring, vi sparrar inte sa mycket men jag o Vivian har bestamt att sa fort hon bara skaffat ett tandskydd ska vi sparra lite efter varje pass. Hon vill ha mer vana innan hon matchar och det ar mer an valbehovligt for min del med.
Det kommer mer om nagra dar nar traningsvarken satt in pa allvar och foralskelsen for det har landet och den har platsen vaknat till liv till fullo igen. Hoppas allt ar bra darhemma och Helen: Kor hart mot FMTopen, det fixar du latt!
/A
Nar det regnar i thailand regnar det verkligen. Nar jag kom till Bangkok var alla flighter till Koh Samui installda pa grund av vadret. Resrutten andrades istallet till att flyga till Surat Thani vilket raskt tog mig till nasta insikt.
Ferry
Det ar skillnad pa ferry och ferry. Efter att ha stigit ombord pa en av de farjor som jag senast bara tittade pa och undrade hur de overhuvudtagen flot bestamde jag mig snabbt for at det var lika bra att sova for att slippa marka om vadret blev samre eller vagorna hogre sa jag sov i stort sett hela vagen till Koh Phangang.
Det ar sa litet har
Det forsta jag hor nar jag kliver i land pa min alskade o ar ljudet av gymmets bil som gor reklam for matcher som ska vara senare pa kvallen. Jag bumpar in i PiTom och under skjutsen upp till gymmet visar det sig att Saminlek och Kaoponlek, tva av min favoritfighters, ska fightas. Aven Goldi, den tatuerade engelsmannen som jag tranade med senast men som nu ar instruktor pa ett annat gym ska upp i ringen, en rerun mot killen (eller snarare an av dom) som han knockade sist jag var har.
Tillbaka i familjen
Skjutsad fran piren av PiTom, en stor kram av tranaren och en annu storre av Vivian, min amerikanska van sa paminns jag hur alla ar som en enda stor familj har. Forsta natten slaggar jag hos Vivian for att jag ska slippa dra ut o leta efter boende forsta kvallen. Nar jag inte hittar nagot bra/inte kan bestamma mig dan efter heller sa hyser Srie in mig pa gymet istallet, det addar pa familjekanslan.
Traningen! Traningen!
Jag hade delvis glomt av hur mycket traningen skiljde sig fran Sverige. Joggingen, de inte langre sa ovantade sanginslagen fran tranaren och de langa ronderna med clinch pa sack. Kort sagt kan man saga att det ar svart att hitta gemnesamma namnare mellan det svenska traningsupplagget och det thailandska, darmed inte sagt att nagot ar battre an det andra. Tvartom tror jag att det basta ar en kombination av de bada.
Vivian bestammer sig for att hon ska matcha i December ("if I die, I die!") och hon hon har i stort sett ingen sparringvana sa jag kanner mig manad att gora detsamma. Kan hon sa kan val jag!
Nar jag skriver dethar har jag genomfort de fyra forsta traningarna med ratt sa gott resultat: ionga skador och sammanlagt ca 18 ronder mits med tranaren. Kompisarna darhemma i all ara men det ger sa grymt mycket att ga mits med honom.
Det enda jag saknar litegrann har ar sparring, vi sparrar inte sa mycket men jag o Vivian har bestamt att sa fort hon bara skaffat ett tandskydd ska vi sparra lite efter varje pass. Hon vill ha mer vana innan hon matchar och det ar mer an valbehovligt for min del med.
Det kommer mer om nagra dar nar traningsvarken satt in pa allvar och foralskelsen for det har landet och den har platsen vaknat till liv till fullo igen. Hoppas allt ar bra darhemma och Helen: Kor hart mot FMTopen, det fixar du latt!
/A
